På vägen hem från jobbet fann jag dem plötsligt i diket och fick vända och cykla tillbaka. Älskar den här sortens klöver med långa stjälkar, och helst i stora fång.
När jag stod där i diket tänkte jag återigen på vad dom där blommorna gör med mitt sinne. Och själva grejen att plocka. Kanske har det aldrig varit tydligare än i maj och juni just det här året, då mitt inre varit lite kaotiskt och spretat åt alla möjliga håll.
Nyplockat på köksbordet. Jag gör bara vad jag behöver som du förstår… Önskar att jag kunde samla in doften och skicka den till dig. Helt ljuvlig.
Jag kan berätta för dig att lycka och vemod alltid är tätt sammanflätade inom mig. Något jag längtar oerhört mycket efter är en egen trädgård. Ibland gör det mig ledsen när jag tänker på hur långt borta den drömmen är från verkligheten, men hur nära den kunde vara, så självklar för vissa.
Klövern får stå kvar i köket nu och jasminen och det rosa vid min säng. Och imorgon packar jag för att flytta ut till en av öarna den närmaste tiden. I ett stort hus ska jag först vara ensam med kvällsdopp, skrivande och vin på balkongen och sen kommer dom älskade barnen och vi ska bara vara lediga, fläta in blommor i håret, bada och fiska krabbor.
<3
