När jag började fotografera tog jag väldigt mycket självporträtt. Inte för att jag tyckte att jag var den bästa modellen utan för att jag alltid var tillgänglig, visste vad jag ville ha och samtidigt var det ett slags själv accepterande.
Jag har märkt att ju äldre jag blir desto mindre leker jag med kameran och använder mig själv som modell. Jag tror inte att det handlar om att det nu är mitt yrke eller att tiden inte finns utan att jag helt enkelt inte accepterar mig själv framför kameran längre. Känner mig löjligt obekväm och det märks så väl på det färdiga resultatet. Varför vet jag inte.
Men jag tror att självporträtt är viktigt, vare sig man visar upp det eller bara gör det för sig själv. Jag ska försöka träna att känna mig bekväm igen, för i slut ändan handlar det ju bara om att tycka om sig själv, att ha ett självförtroende som lyser igenom.
Dom här bilderna tog jag när jag pluggade fotogravyr på Biskops-Arnö runt 2003, bra längesen nu.
Vad tycker ni om självporträtt?
(For TRANSLATION click on the flag under the post!)
