Nu har jag varit förlänge i stan. Har mest spenderat de senaste fyra månaderna här hemma och har inte varit utanför Paris sen i februari. Nu rycker det i frihetsnerven. Friheten man känner av att andas frisk luft, blicka ut över ett öppet hav, vandra i en oförstörd skog, cykla på små landsvägar och göra roadtrips förbi öppna fält och gamla byar utan något som helst mål utan att just känna sig fri.
Någon månad till i stan och väntan på att Sonny Lou ska växa till sig lite, sen bär det av mot både hav och landsbygd både i Sverige och södra Frankrike.
Så jag väntar lite till och gläds sålänge att solens strålar äntligen börjar värma.
(For TRANSLATION click on the flag under the post!)
