Vissa dagar vaknar man upp och allt är bara fel.
Man väcks av ett ihärdigt och öronbedövande borrande hos grannen långt innan klockan ska ringa. Det är omöjligt att somna om och man svär långa ramsor för sig själv och går tillslut motstridigt ur den sköna sängen för att upptäcka att, förutom stressmage av för mycket jobb som ska hinnas med, har man dessutom fått mensvärk som gör en svag och illamående.
Efter att tagit sig på andra sidan stan i en svettig metro med brinnande mage, för att hämta ut framkallad film, upptäcker man när man äntligen kommit hem igen att de glömt lägga över bilderna på cd skivorna som man har beställt. Man svär igen.
Sen är det dags för fotograferingen man sett fram emot och som man redan har bilderna färdiga i huvudet och som plötsligt inte alls blir som man tänkt sig. När den bra magkänslan inte alls infinner sig och man börjar undra vad det är för mening med det man gör egentligen.
Inget världsligt, ingen big deal, bara en sån där dag man lika gärna kunnat spola förbi.
foto: Patti Smith av Robert Mapplethorpe
Som Patti Smith så en gång
