Om att inte våga

Sommaren innan vi flyttade till Paris var jag på en fotoworkshop
i Arles i Södra Frankrike ledd av mästaren själv, Paolo Roversi.
Det var verkligen magiskt att få träffa en av mina topp tre fotografer
och få höra han berätta om sitt arbete och om hans åsikter om min egen portfolio.

Han gillade skarpt mina fotogravyrer som jag hade gjort på
Biskops Arnö och jag föreslog ett byte som vi sedan skakade hand på.
Vi bytte mailadresser och hördes några veckor senare.

Det han skrev då har liksom fastnat i mitt huvud…

“call me when you will come to paris and then we can meet in my studio
and exchange ideas, images and dreams.”

En dröm som skulle kunna gå i uppfyllelse…kunde inte tro det var sant!
Jag började fantiserade om att få honom som min mentor.

Men livet kom emellan och trots att vi inte bodde allt för långt ifrån
hans studio så blev detta möte aldrig av.
Det är något som biter i mig och jag ångrar så att jag aldrig
hade modet då att bara dyka upp.
För flera år senare mötte jag honom igen, med bultande hjärta, på en boksignering
och han sa då igen att “kom bara förbi nån dag”.
Men jag väntade på den specifika inbjudan och vågade inte,
feg som jag var, att bara komma oanmäld och störa i hans betydelsefulla arbete.
Han var ju så stor så varför skulle lilla jag komma och ta plats, tänkte jag.

Men är man feg som jag var får man aldrig veta vad som
skulle kunna hänt.
Är det något jag skulle vilja gå tillbaka i tiden och ändra
så är det just det…
att en solig dag bara sätta på mig min favorit outfit,
ta portfolion och en flaska vin under armen och bara trava
över till studion och säga hej.
Svårare hade det ju faktiskt inte behövt vara…

© Anna Malmberg

represented by:
www.sylvie.se