Frida Hyvönen – Drömmen om dig
Jag tappade bort mig själv i går och allt runt om mig kändes fel.
Känslan har nog kommit smygandes tidigare, känslan av att jag inte gör
något av betydelse.
Av att världen är materialistisk och mitt yrke hjälper den på traven.
Av att lycka ska styras av hur många likes man får och har man inte tillräckligt
många följare är man ingen i denna nya värld.
Jag inser att jag måste ta tiden att se inåt, mitt emellan
rollen som mamma, flickvän och inredningsfotograf,
vad det är jag blir lycklig av.
Måste se tillbaka där jag fortfarande hade passionen att skapa,
där tiden var längre och inget var riktigt på rutin. Där kinderna alltid glödde när jag
höll kameran i min hand.
Men vet att den finns där djupt inne, lusten av att vara kreativ,
göra eget, vara spontan, ge mig ut i naturen och
hitta rötterna till mitt bildskapande.
Då kan jag nog börja uppskatta det jag livnär mig på
på ett annat sätt.
När man inte längre vet vad man själv tycker om för att
man hela tiden matas av inspiration och vad man bör köpa
då tycker jag själv att det har gått för långt.
Behöver bara stanna upp och lyssna på mig själv.
Det är glest mellan inläggen här,
det beror till stor del, förutom tidsbrist,
på att jag har gått vilse, att jag inte riktigt kan förhålla mig
till att bloggvärlden känns ytlig
och osäkerheten hur mycket man bör visa av sig själv
har gjort mig likadan.
Jag behöver nog lite vägvisning och hjälp från er
om vilken riktning ni vill att jag ska ta och visa här för er.
Jag är nu inne på sjunde året med bloggen och sedan start har jag känt
denna ovisshet om detta verkligen är jag.
Men än är jag här, trots att jag har tappat bort mig själv.
Så behöver nog lite visa ord som kan få mig på rätt spår igen.
♥
© Anna Malmberg
represented by:
www.sylvie.se
