I somras hittade jag den här soffan på en nätauktion, och jag bestämde mig direkt. Den skulle jag ha, kosta vad det kosta vill! Tyvärr var det hela två veckor kvar tills auktionen skulle hållas, och jag hann till och med gå till auktionshuset med mina tjejer i släptåg (ja, det är ett rätt riskfyllt projekt att vistas i samma lokal som antikviteter med dem) för att kontrollera skick och lukta lite på den. Planen var att fimpa själva dynan, kanske klä om den i mörkblå sammet och slänga på lite mjuka fårskinn och kuddar.
Jag följde budgivningen dagligen, och räknade ner dagarna tills den skulle bli min. Så kom då äntligen dagen! Med jämna mellanrum tittade jag på klockan, men auktionen var först på kvällen. För att få tiden att gå fortare, fokuserade jag på dagens rutiner. Såsom att hämta tjejerna på förskolan och fixa middag. Där någonstans blev jag för närvarande i nuet, och tappade fokus på soffan för ett litet ögonblick.
Men nej, när jag kom på att det var dags, så var det redan över. Soffan hade sålts fem minuter tidigare.
Fortfarande tre månader senare, får jag ont i magen när jag tänker på min förlorade kärlek. Så om ni ser något liknande någonstans, får ni gärna lämna ett litet tips i min inbox.
