Om att inreda personligt eller enligt den personliga stilen
2015 är alltså året när vi ska tänka på att vara personliga när vi inreder våra hem enligt trendexperterna. Det är fult och ute att ha ett hem som ser ut som alla andras. Men vad kännetecknar då en personlig stil och vad krävs för att skapa en sådan?
Ska vi vara helt krassa skulle det ju innebära att vi kan gå ner på Myrorna och plocka ihop ett helt hem, för då blir det ju personligt inrett. Alla saker är ju originella och bär på en historia. En rosa 80-talssoffa – check, ett furusoffbord – check, ett par Poäng-fåtöljer från Ikea – check, och så första bästa lampa med nån kul mönstrad skärm som fungerar. Men riktigt så enkelt är det inte i praktiken. En del skulle faktiskt fixa uppgiften. För de allra flesta skulle det bli svårt för att om ett hem ska bli personligt på rätt sätt krävs något speciellt. Nämligen en estetisk förmåga.
Vad som håller på att hända just nu är att en stil som jag kallar den personliga stilen håller på att utvecklas. Den är alltså en stilriktning i sig bredvid alla andra stilar som den minimalistiska eller den industriella till exempel. Hänger ni med?
Jag skulle alltså kunna anlita en inredare och ge hen uppdraget att inreda mitt hem personligt och jag är ganska säker på vad jag skulle få för resultat. Mina vita väggar skulle bestrykas med färg i dova gröna och blå toner, mycket gröna växter skulle flytta in liksom möbler i böjträ. Små stilleben av allehanda mässingsföremål skulle byggas upp och skålar av pressat glas skulle fyllas med hemgjord kola på mitt köksbord. På väggen skulle hötorgskonst med något blommigt eller kitschigt motiv hängas tillsammans med lite originella limiterade prints. Kanske en samling vackra vintage-speglar a la Nina i Cardigans, som är drottningen i genren, också skulle skapas på en vägg. Tadaa och jag har fått mig ett personligt hem levererat.
Eftersom vi har några stilbildande bloggare/inredare/kändisar som inrett så här under en längre tid och som många apar efter, har alltså denna inredningsstil utvecklas. Efter ett tag kommer den inte att kännas så personlig längre, eftersom efteraparna nu är ute på loppisarna runt om i landet och letar samma originella prylar som deras förebilder har, istället för att köpa designkopior från Kina på nätet. Bukowskis nätauktioner går betydligt bättre än inredningsaffärerna på stan numera, kan jag tänka mig. Resultatet blir att istället för massa inredningsbloggar som visar upp hem med samma designprylar, får vi snart se “samma typ av annorlunda saker” på bloggarna runt om i Sverige.
Att inreda personligt är någonting annat i min värld. Jag tror vi är överens om att skapa ett personligt hem är något som sker över tid. Som jag var inne på tidigare krävs alltså en estetisk förmåga. Till detta kommer alltså också ett intresse för saker, tror jag. Annars kan man ju som sagt bara ta något. Att urvalet är personligt är viktigt. Och att sedan kunna kombinera det hela i en skön mix.
Det fordras alltså en hel del och finns det då egentligen någon som besitter kombinationen av dessa förmågor? Självklart, men de som är allra bäst i klassen är konstnärerna. Här önskar jag att jag kunde använda det engelska ordet “artist” istället för konstnär, då det är ett vitt begrepp och jag tycker den engelska motsvarigheten förmedlar just det bättre. Ett konstnärshem där människor verkat under en längre tid är det allra mest personliga jag vet. De lyckas med den personliga mixen på rätt sätt, utan att ens ha det för avsikt. För visst blir det lite krystat redan till att börja med när man har personligt som ett uttalat mål med sin inredning.
Skillnaden är alltså stor mellan att inreda enligt den gällande personliga stilen och att skapa ett personligt hem. Att spegla en personlighet genom inredning är svårt att kopiera, även för en inredare. Att dessutom göra det på ett sätt som tilltalar andra är få förunnat. Men det går.
Ulrika Randel
Dagens boktips, på rea här.
Gammal favorit på temat. En av de bästa “matigaste” inredningsböckerna. Tips!
