VÅRT BRÖLLOP: DEL TRE

Nu kommer den sista och avslutande delen från vår bröllopsdag. Om ni missat de andra inlägget hittar ni del ett här och del två här.

Kokos kastades och det blev som sagt ett väldans kramkalas när de 85 gästerna tog emot oss på gården.

Det minglades.

Våra älskade mammor stod och var nervösa inför talet de senare skulle få stående ovationer för.

I smyg hade alla gäster fått sätta sitt fingeravtryck och namnteckning på detta träd som mina tärnor Cecilia och Linn hade fixat med. Den vackra tavlan fick vi senare under kvällen i present. Så himla fin idé!

Ludde & Claes som var toastmasters ringde i klockan för att tala om att det var dags att sätta sig till bords.

Bordsplaceringen hade jag fäst upp på två gamla lastpallar.

Brudbuketten kastades från toppen av trappan och fångades av tärnan Linn så nu får vi se när toastmaster Claes känner att det är dags (en liten hint bara). Sedan gick alla upp för att sätta sig på sin plats.

Vi hade runda bord som var dukade med spetstyg från IKEA, servettern tillverkades av linnetyg med råa kanter,  gamla glasburkar fick agera blomvaser och porslinet var från Table Stories. På bordsplaceringskortet hade vi fäst ett armband med våra initialer som alla gäster tog på sig och på vissa sitter det faktiskt fortfarande kvar. I papperspåsen låg förrätten, nämligen färska räkor som serverades med klassiska tillbehör.

Vi åt och det skålades.

Sedan avlöste det ena fantastiska talet det andra. Så otroligt fint precis varenda ett.

Och vi skålade ännu mer.

Kockarna från Francks kök stod nere på gårdsplanen och förberedde varmrätten. Varje bord fick in en träbricka med olika sorters grillat kött, korvar och majskyckling. Till det serverades en fransk potatissallad, grönsallad, olika sorters såser och dressingar. Som en liten mini grillbuffé vid varje bord alltså. Väldigt gott och och mycket uppskattat!

Middagen var uppäten lagom till att solen började gå ner.

Vi fick sträcka lite på benen.

Sedan hölls det kanske vackraste talet av dem alla. Nämligen Adams. Hjälp så fint det var, jag är fortfarande mållös. Tack för att jag får vara din fru bästa A. Du gör min dag varje dag.

Och nu var det dags att hugga in på det helt otroligt goda dessertbordet som Joy Florence Harris stod för. Ja nu hör ju, bara hennes namn smakar gott. Vi hade ingen klassisk bröllopstårta utan valde att ha vårt favorit Pavlova istället och så en massa macarons, små cupcakes och mini tarts.

Och därmed lämnar vi faktiskt bröllopsfesten som höll på fram till 07.30- tiden någon gång. Men då hade Herr och Fru Bradford naturligtvis redan lämnat festen, ja vi gav upp strax efter fyra och såg solen gå upp igen.

Jag vill härmed passa på att tacka vår bröllopsfotograf Fredrik Hallén som förevigade vår bröllopsdag på precis det sätt vi önskade. Stort tack även till alla som gjorde vår dag till den bästa i våra liv. Ingen nämnd, ingen glömd. Ni vet vilka ni är och vi är så tacksamma för att ni finns i vårt liv.