Häromveckan när jag var i Borås på möten passade jag på att besöka några av stadens loppisar, som brukar vara både bättre och betydligt billigare än storstadspriser. Jag hittade bland annat denna makremé väggbonad som har fått komma upp i vardagsrummet. När jag skulle betala kom det fram en dam som tyckte att det var himla roligt att jag skulle köpa den och undrade om jag inte skulle försöka mig på att göra en egen istället, hon intygade att det var väldigt roligt och hade till och med en bok med beskrivningar och mönster som var väldigt bra. Och då slog det mig, tänk så sorgligt. Att någon har suttit och gjort denna för hand, lagt ner flera, flera timmar och säkert mycket kärlek. Ett hantverk som nu var till salu för ynka 45kr. Tänk så många timmar det ligger bakom den och vad stolt personen måste ha varit när den äntligen blev klar. Men ändå fint att den nu har fått komma hem till mig, som uppskattar den.
Jag har jobbat mestadels av dagen men när solen sken in som starkast i vardagsrummet slog jag mig ner i soffan och bläddrade i senaste Kinfolk. Jag fastnade särskilt för reportaget om Mikkel Karstad och tänkte samtidigt att jag ska bli bättre på att lägga mer tid på hantverk och mindre tid på att slösurfa i mobilen. Igår hade ju jag och Hanna vår andra Frukostfolket workshop, med temat garnverkstad och Kristin på Strikk inspirerade mig att ge mig på att sticka en tröja. Det får bli första projektet! Bilder från worshopen dyker upp här på bloggen under morgondagen så håll utkik.
Bredvid väggbonaden hänger ytterligare ett loppisfynd, jag kan liksom inte låta bli att köpa gamla tavlor med havsmotiv. Jag har blivit beroende!
