Påsken kommer.
Tidigt i år väl?
Säger jag till alla, utan att egentligen ha någon aning om när påskar brukar komma.
Allt känns tidigt nu. Och på Öppna förskolan säger jag glatt att min dotter är 7 månader, trots att hon är 8.
Nu redan 9.
Vi börjar ledigheten med att sälja vårt lilla hus på höjden, och kalendern säger att vi har exakt en månad kvar innan vi får flytta in i det nya. I vanlig ordning går jag och funderar över det som packas ska. Hur gjorde vi egentligen sist? Är det mindre att packa denna gång? Var ska man börja?
Fast det viktiga är nog mest att man börjar. Inte så mycket var.
Vi firar med pizza i sängen och låter bokföringen ligga kvar på köksbordet.
Och jag,
jag spelar Dylan på morgonen, blundar för diskberg och tycker att just nu smakar det micrade kaffet ändå rätt ok.
