Tiden landar i mina händer på en onsdag.
Jag bär trasiga jeans och en t-hirt, så som oftast nu.
Och i bilen sjunger jag med i någon sång på radion och tänker att det är just en sådan dag som jag kommer att minnas.
En fint erbjudande om att få stanna på en plats där jag verkligen önskar vara.
Med detta infinner sig någon slags lugn.
Och jag målar äntligen klart hennes byrå med tunna lager gammelrosa linoljefärg.
