Vill mest säga,
hej och tack för de fina orden ni lämnar efter er här.
Jag är på en plats där jag vacklar lite i mitt uttryck. I språket.
Det brukar komma något bra ur det.
Att någon väljer att läsa betyder som alltid mycket för mig,
men kanske ändå extra mycket när jag känner att jag söker nya former.
Livet kräver det av mig just nu.
Intrycken i den nya verkligheten är så många, och när jag sluter ögonen för natten så frågar jag ibland vad de gör med mig. Var bilderna och mötena tar vägen.
Det skrivna ordet har alltid varit min ventil. Och visst är det en del av mig som saknar att kunna skriva om allt.
Visst är det så.
Om ytan tidigare känts platt och banal,
så är det ingenting i jämförelse med vad den gör nu.
