Den faller snö på min trettioandra födelsedag.
Jag tänker att det är den då jag känner marken under fötterna. Land.
Allt jag vackrast ville.
Han hämtar tårta med en sådan där gåvocheck från Ica och min dotter dansar på bordet.
Det finns en enkelhet i allt, som samtidigt är allt annat än enkel.
Jag tänker på vägen till dit vi är nu.
Till att inte behöva mer.
Den var så lång.
