Jag vågar säga att det är den bästa helgen på länge.
Den följer efter en vecka då vi påbörjade inskolning på en förskola som vi sedan avbröt. Jag grät i blöjförrådet, på toaletten, med ansiktet vänt bort och ner i fiskgratängslunchen.
Jag beslöt att inte under några omständigheter lämna henne där, då jag satt lutad mot en vägg och ammade i ett rum med alldeles för mycket drag.
Redan nästa dag besökte vi en annan förskola, och där ute på gården grät jag igen, av lättnad, av tacksamhet inför det faktum att jag alltid vet så säkert…när det kommer till beslut som rör henne.
Det kändes som i en dröm strax innan man vaknar.
Och jag frågar mig givetvis, hur skillnaden kan vara så radikal, från en förskola till en annan?
Jag vågar säga att det är den bästa helgen på länge.
Vi bär sidén och lyssnar på jazz.
PS, Tack för alla de fina orden under föregående inlägg. Tack <3
