Jag blickar in i tapeten i vad som känns om fem minuter, innan jag riktigt kan fastställa vad det är för dag och varför klockan ringt.
Jag tycker de där minuterna är otäcka på ett alldeles särskilt vis.
Känslan som pulserar ut i kroppen säger mig att jag missat något.
Det har jag sällan.
En lördag använder jag den sista energin till en rabarberpaj.
Och i horisonten ser jag semestern nu. Tar sikte, djupa andetag och styr.
