Jag går en runda i trädgården innan det skymmer,
tänker att syrénbersån kanske ändå kommer att blomma i år.
Det är en kall vår som passerar, än med trötta eftermiddagar och envist huvudvärk.
Jag tänker att jag måste ta hand om mig.
Tänker det så intensivt att jag gråter en kväll när han håller mina händer.
Jag måste ta hand om mig.
För att inte ta hand om mig är att inte ta hand om oss.
Är att inte ta hand om honom.
Heller.
