Fastnade på en väldigt inspirerande blogg igår kväll, EEFJE DE CONINCK är fotograf och har skapat en blogg som fokuserar på porträtt av kvinnliga konstnärer och deras hem (samtliga bilder ovan kommer därifrån). Följ länken för att se mer samt ta del av korta intervjuer.
Eefjes portfolio är även den väl värd ett besök. Jag blev inspirerad och började genast kika runt lite efter en analog kamera. Det är något med den sortens fotografi som talar till mig. Hantverket i stunden, det nakna, närheten till ögonblicket som ett litet damkorn kan efterlämna i bild. Att kanske ta en istället för tio bilder.
Att allt inte går att rädda.
På vinden ligger mina gamla bilder ifrån resor i trasiga skokartonger. Ibland var där kanske bara ett par tre stycken på en rulle som jag egentligen blev nöjd med. Men jag har behållit de andra också.
Och kanske är det just det som tilltalar mig allra mest. En bildvärld där allt får finnas kvar och inte bara det som blev så som vi hade tänkt och hoppats.
Mer som ett liv.
