Men hemma bäst? Nej det håller jag inte med om för fem öre. Jag vill bara tillbaka och grät stora blöta tårar när vi kramade om paret som ägde hotellet (de mest varma och fantastiska människor jag någonsin träffat) och lämnade alltihop bakom oss i en taxi. Jag vill tillbaka till värmen, fruktstunderna på terassen, timmarna vid pool och strand, människorna, de tidlösa kvällarna och all fantastisk natur och arkitektur. Där var jag lycklig. Där kunde vi slappna…