Jag ska erkänna en sak. Hela december har jag haft en gnagande ångest inför årets upplaga av julafton. Helt enkelt för att ensamhet är det absolut värsta jag vet med julen. Jag trodde helt enkelt inte på att jag och sambon hade förmågan att skapa det där myset som jag vill att julen ska innebära för barnen. Exakt en sån där Fanny&Alexandrig jul (minus det mörka och tragiska) som jag själv hade som barn. Min mamma har nio…