 |
| Med något skakiga ben har jag idag dammat av min gamla vän och kumpan; systemkameran. Vi har haft mycket skoj ihop och bloggade aktivt i 4-5 år men sen hände något. Jag stod i ett vägskäl med bloggen och visste liksom inte riktigt vad jag höll på med eller varför. Först var bloggen till för att visa före- och efterbilder från min och min kollega, Annas, homestyling-projekt men jag tyckte ju bloggande var så himla kul det blev min grej istället. Och min renoveringsresa med huset vi bor i. Och våra djur och våra barn. Jamen, livet. Och så är det ju lite speciellt att bo här långt ute i skärgården, det är ju en viss typ av liv, lite tuffare men det är alltid värt det och kanske kul för andra att se? Jag vet inte. Men efter lite livskrisande och så lärde jag mig instagram så har min kompis fått vila lite tills jag vet vad jag vill göra och om jag överhuvudtaget ska blogga mer. Men nuså, nu har jag fått den där anledning jag väntat på, en liten spark i rumpan kan man kalla det. Jag kan inte berätta om den än men en dag kanske, kanske.. Enough said, varmt välkomna in till mig så länge! |
