Barfotabarn full av blåmärken från att upptäcka världen, smutsiga små fingrar och trassligt hår (av klibbig glass). Hur härligt? Idag har jag inte varit världens starkaste. Jag hade tjejmiddag igår kväll men då var jag desto starkare, konstigt det där, men himla trevligt hade vi det. Men mitt i allt det härliga får jag reda på att min mormor somnat in för gott. Fast har man levt i 97 år då kan man ju tycka att det får vara nog, eller hur? Jag väljer att tänka så iallafall och att min mamma var med henne då hon somnade in, det är ju ett himla fint sätt att lämna denna världen på. Vila i frid fina lilla mommi.
