Jag är så galet förtjust i att flytta runt i huset. Äta lite här och där. Imorse åt vi frukost i vårt arbetsrum som ju faktiskt fortfarande är alldeles fridfullt. Jag är nästan mallig över att jag inte rört till det ännu. De stackars kryddorna och pelargonerna hade haft en kylslagen natt på verandan och fick flytta in i värmen.
Varför har vi inga äggkoppar? Påsk snart och allt. Tur på små koppar.
Nomis fyndiga skedar, som jag snott i brist på andra. Rosenskedar och gafflar i låtsatsguld är helt klart fyndigt värre på loppis. Jag tänker att det kan vara urflott till namngivningar och bröllopstårtor. Vi har tårtgafflar också. Förlåt, Nomi har.
Tur att de fyra barnen är lika förtjusta som deras mamma i att flytta runt.
Sedan bakade vi lite till middagssoppan.
Åhlens har bra mått i metall och glas, det vara bara det.
Jag har inte öppnat den nya Green Kitchen boken för jag fastnade i Lisa Lemke´s nya bok Lisa på landet. Och vips hade jag sträckläst som den mest fantastiska roman. Och utan att ha lagat ett enda recept tyckte jag det var den mest härliga bok jag läst på länge.
Såklart får jag frågan ofta om vad som inspirerar mig. Och jag vill säga sådant där som andra kloka gör, lite digitalt och modernt spanande sådär. För det låter mest logiskt. Men så säger jag alltid människor. Och samtal. Och ibland får jag frågan om hur jag menar då när det kommer till inredningen hemma hos oss. Men grejen är ju den att jag är fast besluten om att hemmet kommer till utifrån den man är och vad som rör sig i ens huvud liksom. Vad som kommer i ens väg, hur livet ter sig. Att det är liksom inte konstigare än så. Inredning är så mycket mer än möbler och saker. Det är en livsstil som kommer ifrån vilka som bor där. Och det där var en parantes.
Men det jag ville komma till att Lisa´s bok inspirerade mig så mycket. Precis som ett samtal. Inte för att Lisa satt bredvid mig i egen hög person trots att det hade varit hemskt trevligt men orden som stod där fastnade. Och fick mig att fundera på det ena och andra.
Och historien om hur Prostens Pizza kom till. Och hur det blev sedan. Så fruktansvärt coolt. Ni vet väl att ska ni äta någon pizza i sommar så borde den vara från Skrea Backe. Det är jag helt säker på.
Kanske var det därför vi äter i arbetsrummet idag. Och låtsats att det är ett franskt café eller något åt det hållet. Vi tyckte faktiskt att regnet smattrade precis som på Rue Bichat. Regn som regn liksom.
Och ni vet väl att vi alltid byter om till middagen härhemma hos oss.. (jag skojar nu) Åtminstone vissa av oss. Varför ska man ha en tutu under klänningen, när man kan ha två?
