Jag älskar affärens lådor. Att lägga saker i dem är en lyx och ge bort presenter i dem är något av en känsla av flärd. Ni vet sådär som man drömmer om att det känns när någon i en film ger bort ett stort paket med en fluffig rosett. När det är lite sådär extra skimmer över hela härligheten. Jag har kärat ner mig i det där fullständigt, innehållet är liksom bara sekundärt, bara jag får stoppa det i en ask och slå band om är jag nöjd.
Såklart att man kan fluffa med silkespapper men om man ska ge bort till någon som just har vanan vareviga dag att fluffa just med sådant så blir det ju inte lika magiskt. Då kan man ta en virkad spetsduk av ganska litet mått. Dessa kostarnär på ingenting på loppis men ändå så lyxigt fina. Och tanken på att någon faktiskt har gjort dem med bara händer får mig att vilja ge varenda spetsduk i världen lite extra liv och glans. Lite värdighet för en virkad duk kan man säga.
I det här presentfallet ville jag inte använda snöret från butiken på ovansidan fast jag ville ändå ha det med så jag tog en gammal trådrulle och fäste alltsammans med en gammal hattnål. Småsakerna var inslagna i crepepapper. Som en julkorg var det tänkt då det begav sig, fast utan hyacinter och andra tecken på julighet.
