Vissa måndagar är helt enkelt bättre än andra. Och det är när Kristo jobbar hemma. Vilket inte händer alltför ofta. Men det händer och sedan ett par veckor tillbaka så är det just måndagen. Och detta är numera min favoritmorgon i veckan. Man vet redan från början att den inte kommer barka åt skogen. För man är liksom två. Och det är dubbel så många som en. Som kan fixa bestyret med ett morrontrött gäng. Och när han följer dem tar jag en dusch och tvättar håret och tänker det var allt en smidig morgon det här. Inget kaos, inga slagsmål, inga två-tre glas som tippar ut med juice, inget leta som galningar efter regnbyxor eller läxböcker och inget – Nu är det bråttom!! Skynda!!
Och sen kan vi dricka kaffe på verandan där solen värmer som värsta solsemestern. Som vi egentligen aldrig har varit på, men det känns nog såhär. Och så pratar vi pyttelite om de fyra föräldramötena som infaller helt fel tider och ännu mindre om alla de tusen aktiviteterna i veckan. Som egentligen är fjorton men känns som tusen. Vi pratar istället om vilken podcast som ska sätta glans på min paketpackarevärld den här dagen. Och om att vi borde gå på den här i mars. Och sen är kaffet slut och det känns i magen att den här veckan blir en bra vecka.
Och jag använder inte alla tändsticksaskarna på samma gång. Men de är hemskt fina.
För att inte tala om när det är blommor på insidan av kaffekoppen.
