Vissa saker blir omåttlig poppis. Medan andra som nästan är precis likadana aldrig drabbas av samma hysteri. I min affär är det så mellan Ingela P Arrhenius nestingdockor. Djur och Gubbar. Djuren är det ett sådant galet sug efter så jag har slutat räkna alla önskemail om dessa, sedan de varit slut i flera månader. Och så gubbarna, de beiga och sköna och snajdigt coola, som jag personligen gillar väldigt mycket. Betydligt svalare intresse kan jag säga. Fast jag har hört från säker källa, ibland är det precis tvärtom. Kan ni tänka er.
Så hade jag nu sagt att djuren fanns på lager igen hade nog många hurrat. Men nu säger jag att gubbarna finns på lager igen. Och det tycker jag är alltid något. Verkligen tycker jag det. Och djuren kommer om några veckor. Och ja, den lilla pingvinen där, han hör ju inte till gubbarna.
Och det är ju lätt att tro att dessa fenomenalt sköna gubbar mest ska lekas lite mer eller stå snyggt i hyllan. Men ni vet väl att de är bästa stället att gömma saker i. Sådana där man vill ha ifred för klåfingriga syskon eller mest sådär i allmänhet. Som bästa nagellacket, nycklar till dagbok och sparelefant. Glittriga hörlurar och en massa andra bra-saker.
Och som en pyttig presentask gör de susen vill jag lova. Bästa lilla asken.
