Tänka sig. Nu är det gjort. Nästan för bra för att vara på riktigt. Klicket med min största pryl-önskning någonsin. Det är sant. Jag har aldrig suktat så efter en sak. Samtidigt känns det lite nervigt, blir det bra nu då? Men taa-daa, mina önskningars önskan.
Jag är ju ingen köp och rea-tipsare av stora mått. Men faktiskt är det ett herrans bra pris på mitt bästa objektiv. Det är liksom billigt i vanliga fall så nu är det vrakpris kan man nästan hävda.
Älskart. Jag är fast övertygad att min gamla skraltiga, gnissliga och halvtrasiga Eos350D överlevde pågrund av just detta objektiv. Jag fick det av K för några jular sedan och jag trodde nästan inte det var sant när jag plåtade med det för första gången. Skillnaden från standardobjektivet var så markant och otroligt fantastiskt. Det är ett fast objektiv med stort ljusinsläpp och det går att plåta i riktigt dunkelt ljus. Den enda nackdelen är att man får backa väldigt långt för att få med miljöer. Hänga ut genom fönster och sånt där läskigt. Men det är det absolut värt. Jag använder det nästan alltid. Till och med sedan det föll ihop när vi var i Paris (och K fick det att hålla ihop igen efter en timmes meckande på Centre Pompidou) så funkar det utmärkt. Och nu är det nog inte så att det är ett objektiv som oftast faller sönder och samman, utan det var nog helt enkelt för det råkade tillhöra mig. Min historia av tekniska prylar är ungefär såhär. Så därför lovar jag att min nya pryl ska få all omtanke och omsorg den bara kan få. Jag ska bära den på silverkudde och putsa (först skrev jag pussa, snacka om att lyckan över en liten pryl kan stiga en över huvudet) på den varje da. Eller åtminstone använda kamerarem och linsskydd och kanske inte ha den skramlande i en sådan där tygpåse som man har när man handlar på Ica.
Och just det, när jag ändå håller på. Fotografiska har rea på alla posters.
