Jag har ofta känslan i magen. Att det är rätt märkligt vad mitt jobb har gjort dagarna lite mer äventyrliga. Inte sådär spännande som att simma med hajar och ta en flygtur i rymden, men alldeles nog för mig. Att jag hamnar på platser som är som skattkistor, att jag möter människor fulla med historier och att mina vägar korsas av den ena efter den andra härliga människan. Det är fint.
Som idag. Vad är väl en dag på ett slott? Precis som i alla sagor, såklart. Det enda problemet var väl vilket rum vi skulle välja att fotografera Numero 74´s bilder inför AW16. Där hittade man en spiraltrappa liksom.
Fast tillsist valde vi att trava upp på tredje våningen. 
Men rummen tog aldrig slut. Det verkar vara så på slott. Som tur var hade jag Johanna Garmland, vår guldsmed, med mig som en ypperlig assistent. Hon kände sig som hemma. Alltmedans Linn var just hemma med lilla Leo.
Och till sist bestämde vi oss för Champagnerummet. Kanske var det namnet som gjorde det.
Eftersom dagarna slutar vi två nu på vintern så grämde det mig lite att jag inte hann springa runt med kameran. Jag som hade tänkt ta första semlan på ett slott – bilder, och annat härligt. Men kära nån vad tiden gick.
Eller bara hinna insupa allt som rymdes i varenda vrå. Men nu var jag ju här för att jobba och inte leva slottsliv. Eller drömma mig bort i historien…
Fast du fattar vad jag menar väl? Vem vill jobba då?
Puss på båda. 
Att fotografera innanför fönster täckta med iskristaller borde man alltid göra. Magiskt. Ser ni tidingshögarna. Inte från igår kan jag lova dig. 
Kanske en femtedel av korridoren på tredje våningen. 
Det känns som man snackar bra på slott. Det kanske sitter i väggarna. Om inte annat kan man skämta lite mer tjusigt sådär och Johanna hade liksom ingen hejd på historieberättandet. Kanske borde hon skriva en bok…
Dagens team Mokkasin. För Numero 74. Alldeles själva på ett helt slott. Så lyxigt, väldigt fint och sagolikt snällt att vi fick möjligheten.
