Det är ju ingen hemlighet att jag älskar skåp. Kanske är det så enkelt att de får mig att tro att jag kan hålla koll på stökigheten. Liksom proppa skåpen fulla och sedan är du ju rätt tomt utanför. Fast mest är det alldeles säkert för att skåp blir som ett eget litet universum i sig. Lägg av, tycker säkert många, det är ju en möbel och inget mer med det. Men då har man inte provat tänker jag. Att fylla det, att öppna och stänga tusen gånger och valt bästa platsen. För att inte tala om det man ställer ovanpå.
Så var det där med hörnskåp. Jag har haft ett par år av förundran och beundran över denna supersmarta möbel. Nu är ju detta ingen nyhet i möbelsvängen, inte ens en trend. Men jag har nog inte landat i det sådär på riktigt förrän på senare tid. Så pass att jag har räknat hörnen i vårt hus och funderar skarpt på platsbyggda här och där.
Jag menar finns det något bättre sätt att använda ett hörn på. Något så totalt supersmart. Förmodligen inte. Planen med detta skåp är inte just detta hörn. Meningen är att det ska förankras på samma sätt som det platsbyggda sedan 1913. Målas in i väggen och vara som det alltid stått där. Men så länge funkar det här. Och kanske blir det lite glas också…
Och det där med universum, åtminstone en egen liten värld. Prova vet jag.
