Det är såhär jag jobbar den här veckan. När jag väl gör det vill säga. Är det kanske inte såhär man alltid borde ha det? Det är ju lätt att tanken slår en. Här på berget bland vindarna så valde man att göra själva pergolan av stål. Smart kan tänkas, på vindarna men också för att den står pall år och fukt. Och egentligen är det ju själva växtligheten som är allra viktigast när allt kommer omkring.
Som sagt, så här är lagom sol för mig. Kolla lövskuggorna på datorn, bara en sådan sak.
Också smarta bord. Och fruktansvärt vackra. Jag tror att de är hemmagjorda och skulle passa väldigt bra även om somrarna därhemma när regnet kommer ofta.
Jag har lovat mig själv att det blir väldigt många krukor ute när vi kommer hem. Ska flytta ut allt som är inne som om växterna också får semester. Och sedan har jag tänkt på att det där med att det inte sitter i själva växtens tjusighet, snarare att det är mängden som gör det. Precis tvärtemot om hur jag brukar tänka. Men kanske kan man ta över sådana gröna som andra har tröttnat på eller något åt det hållet.
Maten vi äter.
Och utsikten vi omger oss med.
