Om det enda som är viktigt

I fredags morse förhandsinställde jag ett inlägg – till igår – som handlade om hur man färgar ägg naturligt. Några timmar senare kunde jag inte komma på något som kändes mer oviktigt än hur man färgar ägg naturligt. Istället gick jag med mina snabbaste steg, med andan i halsen och med bultande hjärta från Midsommarkransen till Kungsholmen ihop med hundratals andra Stockholmare. Med en hörlur i ena örat och mobilen i ena handen. I hörluren lyssnade jag på P1 som rapporterade om terrorattacken och i mobilen sms:ade jag med alla dem som står mig nära för att ta reda på om de var okej. Samtidigt som att jag försökte få mer information om ryktet kring skottlossningen vid Fridhemsplan. Ett stenkast från där vi bor och från där Chaplin var kvar på förskolan. Det enda jag kunde tänka på var att jag måste komma dit för att hämta honom. Fort, fort. Nu, nu.

45 minuter senare var jag framme. Och den där känslan när jag fick krama om honom och han var precis som vanligt – lyckligt ovetandes om vad som pågick därute – var obeskrivlig. Kommer aldrig glömma det. Det kunde lika gärna varit han. Lika gärna varit jag.

Nu måste vi ta hand om varandra hörrni. Stå upp för det som är rätt och aldrig låta det andra segra. Aldrig. Det är det enda som är viktigt just nu.

I morgon kanske det känns som en bra grej att skriva om att färga ägg igen. Jag vet inte. Men idag har jag fortfarande en stor, stor klump i magen som bara försvinner om jag kramar om min lilla 3-åring. Så det är det jag ska göra idag. Jag hoppas innerligt att ni också har någon att krama om.

Foto numer 1 av Sofia Byström.

Foto nummer 2 via Visit Stockholm.