Man kanske skulle bli pelargonodlare ändå…?
Vi ramlade in på det mest fantastiska ställe igår på Gotland. Vi letade efter Marinas somrars hem och fann det där i Sutarve. Det jugoslaviska paret sålde fortfarande växter men gick nu all in med pelargoner. Det var spännande att lyssna till deras historia och de berättade att de en gång flydde från forna Jugoslavien och besökte inte sitt hemland igen förrän tio år senare. Men då valde de att inte åka förbi hembyn, så mycket förstörelse,…så sorgligt.
Fint att det skapat ett bra liv här i Sverige.
Vi blev som galna i alla de fina små sticklingarna som vi aldrig skådat innan och vi glömde helt av att vi var vrålhungriga. 
Ägarinnan skrev små lappar och stack i krukorna så vi skulle veta namnet på dem.
Sedan pratade Marina och paret om hur det var där förr med alla jorgubbsplanteringar, salladsodlingar osv Växthus som hade rivits och om granne som klippt sin hund bland jordgubbarna innan skörd…
Så himla fin. Zumra. Kom som flykting från forna Joguslavien där hon var sjuksköterska. Nu är hon pelargonodlare och har världens största samling där i Sutarve, Stånga på Gotland.
Alla tre köpte sig var sin liten låda med väl utvalda vackerheter och vi lovade att ge varandra sticklingar av dem. Vill du också ha stickling från Sutarve så säljer de på nätet här. 
Nu är det morgonstund här i Visby igen och kaffedoften sprider sig upp där jag sitter på balkongen. Hade tänkt mig ett dopp innan viktigheter drar igång men vi får nog se hur det blir med det för nu bärs frukosten in. Idag står keramik på schemat och en och annan saffransglass…
