Efter jobbet köper jag musslor till fredagens middag och cyklar vägen om strandpromenaden hem för att klä av mig snabbt och dyka i. Det doftar tång och jag hör skratt på avstånd. Men, det där fotot förföljer mig och jag är nog inte den enda föräldern som tyst gråtit i kön på ICA då tidningarnas framsidor vittnar om verkligheten många lever i.
Du har sett det överallt. Du har förmodligen redan skänkt en peng eller två och står just nu och river i garderoben efter kläder att skicka till dem som behöver dem mer än du. Jag är glad över att vi alla vaknade till denna vecka och agerar. Att vi pratar med våra barn och som lyssnar med förskräckta ögon och väljer att skänka veckopengen. Vår värld är grym som satan. Och alldeles fantastisk på samma gång. Det börjar med Dig tänker jag. Man gör vad man kan. #vigörvadvikan
Människor dör i Medelhavet, men människor överlever också. Tusentals, varje dag. De kommer till Europa omskakade, trötta, rädda och blöta. De kommer utan någonting med sig, till platser där ingenting finns, och därför behöver de din hjälp. Detta kan Du göra.
