Känslan av att känna sig låg, förvirrad och yr. Den hade jag hela förra veckan. Känns som att januari gör det med en. Sänker en lite. Även om jag är bra på att peppa upp mig och se saker fint. Men jag tror inte bara att det är januari. Det tar ganska hårt på en att vara mamma och pappa till fyra barn. Ja till ett, två, tre och hur många barn man än har förstås. När man inte får sova ordentligt och är så trötta att man blir trötta på varandra.
Förra veckan kastades vi från att inte direkt har några tider att passa under julledigheten, till att behöva rusa upp på morgonen som brandmän och brandkvinnor när väckarklockan ringer och få ut sex personer genom dörren. Varav de tre yngsta är så trotsiga och stimmiga alternativt snigellångsamma att tålamodet inte riktigt hänger med. Dessutom ska hjärnan komma igång igen. Nej, förra veckan var helt enkelt ingen hit. Inte blev det bättre av att Fredrik dessutom åkte iväg för att jobba hela helgen i England. När fredagen närmade sig hade jag lite av panik inombords. För att jag kände mig utpumpad fast året inte ens knappt har börjat. För att Svante och Charlie tar så mycket energi att det inte blir mycket över till Petter och Ella. Så förstå min tacksamhet till mina föräldrar. Fredagsmiddag, fredagsbukett och en inackordering av de små rackarna, inte bara en natt utan två. Kärlek. Som jag sov.
När vi vaknade på lördagsmorgonen struntade Ella, Petter och jag i att bädda sängarna så där som man gör när man bor på hotell, och drog till ett annat land. Minisemester i Köpenhamn.
Jag skulle till Beau Marché och hämta draperier samt inhandla lite saker till kontoret som är i förvandling.
Precis allt är magiskt i den där butiken. Ett underlägg i förstenat palmträd. Tror knappt att jag sett något så vackert. Förutom våra underlägg på Lite Kalabalik då då.
Sedan fick Ella och Petter bestämma och då blev det marsch pannkaka till Legobutiken. På vägen såg jag att hypade parfymhuset Le Labo har butik i Köpenhamn. Tips!
Att komponera ihop egna Legofigurer var nog det bästa med hela dagen enligt Petter.
Sedan gick vi hit, till Serenity Cupcakes och låtsades att vi inte bara var på semester utan att vi till och med bodde i Köpenhamn. Och att vi hängde ofta där i fönstret och åt cupcakes mest hela dagarna.
Brända mandlar är ett måste på semester.
Mycket drömmande och fönstershoppande blev det.
Sedan köpte vi med oss vietnamesiskt från Lêlê och väl hemma kröp vi ner i sängen alla tre och kollade film.
Viktigt för hotellkänslan.
Söndagen hade varit igång ett tag när jag vaknade till strålande sol och en strålande överraskning.
Ella och Petter hade gjort frukost till mig. Nybakade scones och äggröra. Hjärta dom alltså.
Min hälsoplanta lever och växer som hälsan själv. Jag vet, den kan kapas för att bli lite mer buskig, men jag gillar den så här lång och stolt.
Vi pysslade runt lite hemma innan vi tog på oss och gick ut. Ella skulle till kompis och se Liverpool spela. Samma match som Fredrik var med kunder i England för att titta på.
Petter skulle bara göra klart sitt Legobygge.
Ute väntade solen på oss.
Sen träffade vi Tora och alla barnen i pulkabacken. Mellan pulkaåken fick vi pratat av oss. Det är en sån enormt fin känsla att kunna springa på en av sina bästa kompisar precis när man behöver det som bäst.
Och igår morse när jag vaknade var Fredrik tillbaka. Jag fick pratat med Chant på telefon hela vägen till jobbet och dagen flöt på utan att jag var yr en endaste gång.
Däremot blev jag yr av lycka på kvällen när en annan själsfrände gav mig en liten boost. Vissa vänner träffar man när man är barn och ung, man pluggar eller så springer man på dem via jobbet. Jag och Tora blev vänner efter en catfight. Över en kille. Man hittar varandra på olika sätt helt enkelt. Johanna och jag hittade varandra för flera år sedan på nätet. Låter som en dejtingservice och ja, om vi hade fått fylla i våra intresseområden så hade det blivit en klar match. Tack bästa för dina fina ord!
När jag är inne på att tacka så vill jag även passa på att tacka er läsare för alla fina kommentarer jag fått på sistone. En av anledningarna till att jag inte hittar rätt i bloggen ibland är för att jag inte känner mig som en bloggare. Eller jo, jag bloggar på mitt sätt. Inte med fotografvackra bilder, ögonfin styling och makalösa ord. Egentligen inte med någon speciell inriktning heller. Mest om det som bara händer och som känns just då. Det faller sig naturligt för mig att dokumentera saker och stunder omkring mig, så där snabbt med min iPhone. Det blir som det blir. Och om jag förstår era kommentarer rätt så gillar ni att det. Det gör mig väldigt glad. Varmt tack för det.
