Olivia 3,5 år

Älskade Olivia. Blivande storasyster, som redan nu anammar rollen väldigt väl. Hjälper sina dockor och nallar mer än vanligt, fixar med bebisens saker och kläder, pratar med min mage, plockar ut saker bebisen ska få av henne och pratar om allt hon ska lära honom eller henne. Fina, omtänksamma lilla 3,5-åring. Tänk att jag fått vara din mamma så länge, och att vi nu ska dela detta äventyr tillsammans. Det är mäktigt, läskigt, spännande och overkligt magiskt.

Mycket person i liten kropp

Livet med en soon-to-be-fyraåring då, hur är det? Det skulle jag beskriva som ett helt galet, känsloladdat kaos. Kärlek, ilska, ångest, trötthet, värme och ständiga utmaningar omvartannat. Aningen svårt att hänga med i svängarna och varje dag är som en berg-och-dal-bana upp och ner, hit och dit. Olivia är inte rädd för att visa känslor och hennes vilja och personlighet har verkligen brutit sig igenom på sistone. Från att vara en ganska försiktig liten tjej som stått lite i bakgrunden och studerat, har hon nu klivit fram och börjar ta för sig rejält. Hon har kompisar, kan tala om vad hon vill och känner, säga stopp och har mer empati än de flesta vuxna.

Hon springer i trappor, kör gympa på köksgolvet med alla sina gosedjur, hoppar och studsar och går balansgång hela vägen hem från förskolan. Vagnen används sällan längre och ”kan själv” är ett faktum. Och gud nåde den som försöker hjälpa. Här har vi fått ta ett (tio) kliv tillbaka, och det är såklart helt toppenbra att hon utvecklas – men wow vad fort detta gick och så svårt det kan vara att hänga med i de snabba svängarna. Någon som känner igen sig?

Maskrosor och skrynkliga mattor

Livet med denna tjej är verkligen helt fantastiskt på alla sätt och vis. Hon lär oss mer än vi lär henne och vi får ständigt anpassa oss och tänka om, googla efter tips och stanna upp. Älskade Olivia, du visar oss så mycket mer än vad vi tidigare kunnat se. Som att maskrosor (solrosor som du säger) är fina och värda den vackraste vasen, att tillskrynklade mattor inte gör särskilt mycket egentligen, att man kan ha kiwifärgade ögon. Att man absolut kan ha fyra balettkjolar samtidigt, att gråsuggor är intressanta och att man alltid kan ställa frågan ”varför då” och få svar.

Du är den varmaste och mest godhjärtade människa jag någonsin mött, och du är ändå bara 3,5. Du har hela världen och livet framför dig och vi hänger med dig så länge du bara vill ha oss där, och även när du inte vill det så står vi bakom och vakar över dig. Men flyg du, min lilla fjärilstjej och testa dina vingar, jag fångar dig om du ramlar. Och snälla, snälla, sluta aldrig plocka maskrosor och se världen med dina kloka och fördomsfria, brungröna ögon. Nu tar vi oss an detta äventyr tillsammans och jag vet att, trots ångest och panik, så kommer jag klara det med dig och din pappa vid min sida. Älskade lilla storasyster.