Samma dag som vi åkte upp till dalarna slog kylan till. Som kallast har det varit närmare -30 grader. Var länge sen jag upplevde en sån här kyla. Ni vet, när det nästan känns svårt att andas och man bara klarar av att vara ute korta stunder.
I går gick det äntligen att vara ute längre stunder. Helt plötsligt känns -10 grader inte sådär jättekallt. Jag och min pappa tog en långpromenad i byn där jag är uppvuxen. Tror nästan jag kan varje väg utantill. Vissa hus har jag gått förbi så många gånger, utan att tänka på hur speciella de faktiskt är.
Andra hus har jag inte kunnat gå förbi utan att fantisera om hur det skulle vara att få bo just där. Har alltid tyckt att det här huset ser ut att höra hemma i den amerikanska södern, ett riktigt cowboysar hus.
Det här kan nog vara ett av de finaste hus jag vet. Min pappa gick i skolan här när han var liten. Kan kännas lite sorgligt att det inte längre används som skola till barnen i byn. Inte ens då jag var liten.
Och tänk att få ha den här vyn varje skoldag.
Vinterdimma, så vackert ändå.
