Jag tittar in på min förra blogg då och då och just i dag fastnade jag vid några bilder som jag tog på sommaren för fyra år sedan. Hennes små fötter som nu är i storlek 34 i skor. Snart är hon i kapp mig. Tanken gör mig alldeles yr.
Vi hyrde övervåningen på ett gammalt hus på Brännö här i södra skärgården den sommaren. Jag har svårt att gå förbi det när jag är på Brännö, för det väcker så många känslor. Det var nog då, den sommaren och i just det huset som jag på riktigt kände att jag ville bo på en ö.
Jag brukar sällan visa mig själv på bild, även om just denna är fyra år gammal …
men i dag känner jag mig modig, om än väldigt trött. Det brukar bli så för mig när anspänningen släpper. I går tog jag ett viktigt beslut som jag gått och funderat på alldeles för länge. När något inte känns bra har jag fått lära mig att våga bryta mönster, följa det hjärtat vill. En nära vän skrev som svar på ett sms till mig i morse; jag älskar när människor vågar bryta sina banor. Det är det bästa sättet att leva levande.
