Saknaden efter skogen blev så stor när jag landade här hemma, så igår efter förskolan tog jag med mig min minsta upp här bakom huset där vi bor. Inte för att skogen här kan kompensera dalaskogarna, men ändå. Det går inte en dag utan att jag känner en sån tacksamhet över att vi hamnade här ändå. Att vi vågade lämna stan och ruska om oss litegrann. Det var ju inte självklart att vi alla skulle trivas på en liten ö.
Ljung och små gula tussbollar, någon som vet vad de heter?
Av Sofia fick jag med mig en tavla som jag har svårt att ta ögonen ifrån. Drömmig är inte ett ord som jag brukar använda, men det är nog så jag skulle beskriva den. En känsla av frihet och hoppfullhet, där bland himlen och molnen, som påminner om utsikten från rummet i mitt barndomshem. Att se mycket himmel, det är nog bland det bästa jag vet. Sen harmoniserar tavlan så fint med de färgval vi har gjort här i huset. Dova, lugna färger med inspiration från havet. Tack Sofia <3
