Så somnar hon och allt är som bortblåst. Det krävs inte mycket för att en mamma ska ladda batterierna. Bianca har precis tagit sig ur en helt galen fas, hon har varit helt galen. Vill inte stå, vill bara gå, vill inte gå, åka vagn, inte åka vagn, sova, inte sova! Mitt tålamod är kasst det vet jag och jag brinner inombords under dessa stunder. 
Men så äntligen känner vi igen vår lilla Bianca igen, nöjd och glad, äter och sover när hon ska! Ibland vill jag bara att hon ska bli 4 men samtidigt skaver det enormt i mig att hon fyller 1 om en månad. Förmodligen känner varenda föräldrar igen sig i just det där! 
När hon somnar stannar tiden på något vis, trots att jag har 100 saker jag borde göra så vill jag inget annat än att ligga kvar och snusa i den här lilla nacken och mysa i den solblekta lilla frillan! Kärleken Hörrni, och föräldraskapet, det finaste och mest krävande som finns!
Detta inlägg har en kommentar
Så fint skrivet! Och underbara bilder som alltid! Du är en stjärna!