Snart lämnar jag kalla kalla Älmhult för en vecka på stranden (eller vid poolen, ni kan få välja). Och med tanke på hur mycket jag upprepar detta så förstår ni att jag längtar. När jag grävde fram mina flipflops från garderoben igår så kändes det som hundra år sedan de bodde på mina fötter senast. De välkomnades med en varm kram (och ett par lyckoskutt till resväskan).
Robban frågade mig om jag ville sitta i cockpit under take-off eller landning, så jag ska försöka fånga ett par bilder därifrån.
Men nu mina vänner ska jag göra mitt sista IKEA ryck för några dagar.
Bisous!
Translation: Soon I’m leaving this cold cold Älmhult for a week on the beach (or by the pool, you do the pick). And considering I’ve been babbling about this trip in the last posts, you can understand my excitement. When I dug into my closet yesterday to get hold of my flipflops, it felt like a hundred years ago since they last lived on my feet. I gave them a very warm welcome and took some happysteps towards my suitcase. Bob asked be yesterday if I wanted to stay in cockpit during take off and landing, so I will try and get a couple of pictures of that (if I dare).
But now my friends, I will finish up a few things here to not expect a too big of IKEA mountain when I eventually get back here. Bisous!
.