”Jag har aldrig sett en blå
chesterfield innan” säger många och skruvar på sig.
Och en del tycker den är vrålfräck.
I alla fall. Vi gillar den.
Vår gröna soffa har vi burit upp på övervåningen.
Ställt bredvid den gula.
Tänkte att eftersom de båda var Howard
så kunde det bli himla bra.
Det blev skitfult.
Vi gick upp 05.45 och sjöng
jamåhanleeva och sen dess har dagen
blivit riktigt lång.
Vi tog oss ut i växthuset och
planterade lite.
Det där jag längtade efter, ni vet.
Men. Nu står det jobb på schemat hela veckan.
Och jag har knappt hämtat andan efter
helgens arbete.
Och så åker mannen till London
också ju. Jag kanske inte hänger så mycket
här på Krickelin dårå…
Annars kan jag berätta att
allt är väldigt soligt
och fint på västkusten och
i mitt hjärta.
Kram så länge.
