Jag finner nya viloplatser överallt.
Vilat har jag inte varit så bra på.
Under åren som gått.
Jag tog en paus i semesterpackandet vid 21.30.
I går kväll.
När måsarna skrek som högst.
Barnen hade lagt sig och jag tog
en liten stund för mig själv.
Den är så mycket värd.
Glass och bok.
Eftersom jag hade med kameran så
kunde jag inte låta bli att fota
stor vallmo och en och annan
blomma från gräslöken.
Jag fick passa
barfotafötterna för
nässlorna som växer i maklig
takt i vår eftersatta trädgård.
Och se. Ännu en viloplats.
Jag söker efter färgglada
filtar att breda ut.
Sådana som är lätta att packa ner.
Och jag drömmer om stränder med
vackra stenar och vågor som slår
i samma takt som andetagen.
Om klibbiga glassfingrar,
frappé och sena middagar med skratt.
Snart.
