Idag vaknade jag upp till ett
Pisa som låg i morgonsol.
Jag som inte har med min karta, min man alltså, är
väldigt tacksam över att staden är
så liten. Jag har gått omkring hela
förmiddagen utan att någon gång behöva
få känslan av att vara lite lost.
Jag köpte frukt på Mercato delle Vettovaglie
och satt en lång stund inne i en vacker kyrka.
Efter det slog jag mig ner i solen vid lutande
Tornet och vilade blicken på turister
som tog kort på varandra.
När jag reser själv så lägger jag märke till
så mycket som jag annars inte skulle gjort.
Något fridfullt över det hela, som om att
man står en bit ifrån och
observerar livet.
Tornets skugga kom sakta över mig och jag
flyttade mig till en marmortrapp
vid katedralen längre bort.
vid katedralen längre bort.
Där satt jag länge och skrattade till Malin Wollins
krönikor och brände mig i ansiktet.
För mig blev det sen glass.
Tiramisu och hasselnöt.
Och nu försöker jag bestämma mig för
om jag ska börja på en ny bok eller sova middag.
Pisa. Jag gillar dig.
