Sent på torsdagen satte vi oss på ett flyg till Florens för att sedan hamna i staden med massiv doft av blåregn och honungsros. Vi bor i ett rum vid namn il Pino och i vårt hus sprakar brasan om kvällarna i biblioteket. Vi sitter på verandan och dricker whiskey och slänger blickar ut över denna trädgård. Min man rökar cigarr och jag läser Donna Tartt. (tänk att vi nästan bokade av helgen för att vi inte hade tid…hemska tanke…detta är ju precis vad Vi behöver…)
Vi är i Florens på familjekonferens. Något som alla småbarnsföräldrar kanske borde unna sig någon gång per år… 
Han passar på att fylla 35 år och vi har redan löst säkert hälften av våra huvudbryn vid ett skrangligt marmorbord över en tallrik pasta och en alldeles för stor flaska vin…
Jag mötte Florens för några år sedan och blev alldeles förälskad i staden. Man måste bara hålla sig till rätt sida av Ponte Vecchio tänker jag. Jag var här för att skriva men allt jag ville göra var att fotografera… Den där boken ligger och dammar långt ner i en byrålåda och kommer nog aldrig se dagens ljus. Lika bra det. Mitt verk var tyvärr förfärligt dåligt…
Men jag lärde känna Italien i alla fall. Och det glädjer mig något otroligt.
Vi bor perfekt på en kulle ovanför staden och jag ska absolut svänga runt med kameran i boningshuset innan vi beger oss och berätta mer om detta fantastiska ställe.
Så. Nu har det slutat regna och vi ska hoppa i skorna och ta oss ner till matmarknaden.
