Jag har jobbat en evighet på hotell och ska jag vara ärlig så spelar det verkligen någon roll vart du bor när du nu väl kommer till den där staden du alltid drömt om.
Spana alltså inte bara in det absolut billigaste skitställen när du kikar runt. För en femhundring till så kan du bo med både veranda och god frukost. Skippa ett restaurangbesök under dagen och ta en take-away pizza med en öl på en vacker trappa någonstans istället..
Vi hamnade i en hundra år vacker gigantisk villa på en Toscansk kulle med 26 flotta rum. Huset användes av ägarparet till fester en gång i tiden och deras gäster bodde då i dessa rum. Paret bodde i det mindre huset bredvid.
Villan påminde lite om Tjolöholms slott, tänkte jag och kände mig som en prinsessa när jag skred ner för trappan till frukosten.
Ett samlingsrum med mängder av böcker och en knastrande brasa. Bara det liksom. Överallt fanns det höga dubbla dörrar som vette ut mot den vackra trädgården.
Blåregn. Överallt denna doft och färg. I varje gathörn och över varje terass. Vårt boende var inget undantag.. Kan verkligen se mig ha en gigantisk 50-års fest i detta hus med alla jag älskar. 
Och promenaden från vårt hotell ner till Florens då..? Jo, mängder av vackra trädörrar, körsbärsblom och vyer som får en att tappa andan och börja lipa… jo, så vackert är det i Florens.
Man måste kika in på folks bakgårdar om grinden står öppen, såklart…
…sedan måste man tvinga mannen att knäppa av bild på bild när du står vid en gammal vägg, gränd eller vid en port.
Den här backen nedför är brant. Uppför är den ännu mer brant.
Vi tog oss till en vintagemarknad som jag glömt namnet på. Jag ville i alla fall väldigt gärna ha den här med mig hem.
Nere vid Ponte Vecchio. 
Vi satt väldigt länge på många uteserveringar och läste.
Varje dag åt vi världens godaste glass. Och jag skojar inte, är du i Florens så måste du äta Gelateria della Passera’s nocciola.
Här är jag innan middagen på lördagskvällen.
Ja, jag vet, Jag har snuskigt mycket bilder på mig själv bland blåregn.. hahaha.. hybris..
Jag fångade min man på bild och tänkte att jag måste återvända hit. snart.
Drink och cigarr innan middag.
Ser du vykortet här. Det är huset vi bodde i. Rummet hette Il Pino, tror det betyder gran..
Hotel Park Palace blir det nästa gång också alltså.
Sista dagen avslutade vi med en matmarknad och ryggarna vända mot en kyrkvägg ätandes pizza med massor av mozzarella samtidigt som vi spanade in livet på torget framför oss.