I en tre hundra år gammal och fuktig hamam hamnar vi så en torsdagsförmiddag. Det är den sista april och vi är stela och värkande båda två. Mycket stress säger vi och tar oss för pannan.
Vi är på Cagaloglu, kanske världens bästa hamam. Jag har ju glömt hälften i Sverige. Alltså har jag bara en bikinitopp med mig. Ingen underdel. 
Det behövs inte heller. ”Byt om här inne och kom ut med en hamamduk lindad runt dig. Och tofflorna då, såklart.” ok.
Där låser jag också in kameran och klapprar ut till en fantastisk sal i enbart marmor. Vi sitter nakna i värmen och öser vatten över oss. Tysthet och droppande från taket. Annorlunda dofter och ett magiskt ljus. Sakral känsla och jag somnar nog nästan där i droppelidropp och i värmen som omsluter. In kommer två bastanta damer iklädda baddräkt och börjar skrubba och skrubba. Här finns inget att generas över bestämmer jag mig för och låter mig tvättas från topp till tå med ömsom mjuka och hårda rörelser på varm marmorsten.
Efteråt fnissar vi lite åt upplevelsen. 
Sedan går vi en sväng i miljöerna.
Miranda Rebecca fotar mig smygandes.
Och jag tänker att jag legat på samma sten som Kate Moss. Tänk att våra vägar korsades till slut. Visste väl det…
Det är något med katterna och hon. De kommer fram till henne överallt. 
Efter seabass med spenat somnar vi medans natten lägger sig över staden.
