Tisdagsmorgon och jag hade lovat mig själv ett dopp vid bryggan i Visby innan vi skulle iväg på dagens utflykt. Men aj aj vad tiden springer ibland…Vi tog vår lilla blå bil och svängde ut vid ringmuren och gasade mot Stånga och Etelhems Krukmakeri. Där mötte vi upp ägaren Torleif och stod och beundrade hans lilla röda ett slag.
Efter det varma välkomnandet så visade Torleif runt oss på Krukmakeriet. Han berättade om den gotländska leran som ger honom kraft och kreativitet. Han visade oss processen från upptagning av leran ur jorden till färdig produkt, verkligen en helhetsupplevelse som nu sällan förekommer i produktion idag. Torleif berättade också att leran blir bara bättre och bättre ju längre den får vila innan den används. I Kina förbereder man till exempel lera för kommande generationer.
Men innan vi slog oss ner för att dreja så visade Torleif oss runt på gården. I musikladan har konserter ägt rum under sommaren och vi kikade in för att beundra inredningen.
På höjden ligger ett gravfält från järnåldern och vid gravfältet har en 2000 år gammal kruka hittats. Spännande! Därför låter Torleif nu barn få gå på arkeologisk jakt där ute på åkern och gräver då och då ner krukskärvor för dem att finna. Jätteroligt ju!
På Etelhem finner man även ett litet krukmakeri för drop-in drejning. Sofia var där med sin familj denna sommar. Läs hennes fin inlägg här.
Så var det dags.
Torleif visade oss tekniken och vi fick en lerklump stor nog för att forma en mugg . 
Jennie trodde egentligen inte drejandet var något för henne. Hon ville modellera en rauk istället sa hon… Men, gissa vem som blev mest biten?
Marina talade om att dreja en hel servis till Strömma Farmlodge.
Och jag tyckte det var så skönt att inte behöva tänka alls. Bara vara där i leran på det där snurrande bordet. Magiskt, minst sagt! För någon som alltid har tusen tankar i kaos i huvudet alltså.
Jag blev förtjust i förklädet jag lånade. 
Vi tog en paus för lunch och jag kikade in i kafét som var helt nyrenoverat. Så himla fint på alla sätt och vis.
Jag funderade en stund på vad jag skulle välja för glasyr till de koppar och krukor jag drejat. Kobolt-koppar, kanske.
Efter lunchen tog vi med oss kaffekoppen till krukmakeriet och satte oss vid drejbordet igen. Ett stilla regn föll utanför och livet kan inte ha varit mer underbart stilla än just då.
Helt plötsligt blev jag raslös då jag misslyckats med tre skålar på raken och fick följa med upp på vinden och kika på formar från 1700-talet. Jag plockade med mig två och testade att trycka ut leran i formen och dra bort. Denna dam var extra tjusig.
Vilken dag vi hade! Underbart!
PÅ Etelhem bor under sommaren andra krukmakare som drejar och fyller hyllorna i den lilla butiken med alster att köpa med sig hem. Jag frågade om jag fick kika runt och Torleif visade sitt barndoms hem där han nu inhyser keramiker. 
Kan tänka mig att det är svårt att välja mugg till morgonkaffet med det här fina utbudet av keramik på hyllorna i huset.
Lera överallt.
Nu har jag lagt ner drömmen om att bli pelargonodlare och funderar på om man kan bygga ett litet krukmakeri i uthuset dit vi ska flytta…
