Tisdag eftermiddag. Det lovades kuling och regn men havet låg blankt och stilla. Miranda Rebecca och jag skulle mötas upp för att fota våra nya klänningar. Hon bor alldeles perfekt i en liten fiskeby utanför Varberg. Hönorna springer runt på trädgården och hon har bara några meter till hamnen där hon lätt glider ut med sin sup. Hon berättade att en säl gjort henne sällskap under hennes förra tur. Han hade nyfiket dykt under brädan och simmat fram och tillbaka. 
Vi möttes först upp i hennes kök där hon bryggde te och visade nya tatueringar, berättade om Linnea och allt fint porslin som hon fått av henne.
En tavelvägg med familjeminnen var på väg upp.
Vi tog oss ner till fyren och Miranda pekade ut stället där vi skulle ta ett dopp.
Miranda fann en vacker fjärilslarv.
Här är den nya klänningen och den har verkligen blivit en succé sedan vi packade upp dem för ett par veckor sedan. A Lover’s dress – Forest Plum.
En fiskebåt puttrade in i hamnen. Vågar man gissa att den hade massor av kräftor ombord…?
Ett dopp första dagen i september. Inte dumt alls om du frågar mig.
Verkligen jättehärligt faktiskt. Det är något visst med det kyligt klara vattnet. Det omsluter en och får mig att känna mig alldeles ren utan och innanpå då jag stiger upp på bryggan igen.
Vi har fortfarande kvar några av de här morgonrockarna så snabba på om du vill ha något mysigt att smyga runt i efter ditt höstbad.
Tillbaka i köket igen och halva min familj dök upp. Det vankades kräftor och det ville de ju inte missa. såklart. Men mer om det en annan gång.
Jag gick ut i växthuset och drack lite varmt myntate och kikade på skissen Jake gjort inför deras renovering.
Till slut packade vi ihop och körde hem i skymningen. fint som tusan.
