Våga våningssäng?

Åh, vad jag funderar kring det här med barnrum! Harry må vara liten till växten, men jag vet ju samtidigt att han är 5 år och ännu sover i en liten växasäng på den gamla spjälsängsmadrassen. Ja, när han inte sover i vår säng, vilket egentligen är större delen av tiden. Men nu har han börjat gnälla på att hans säng är liten. Och jag får lov att hålla med honom, den är kanske lite i det minsta laget. Det är väl en sentimental mamma som lite vägrat inse att min lille pojke börjar bli stor.

Såhär ser det ut i deras rum idag. Jag älskar hans fina bruna växa-säng, så det är med stor sorg jag lämnar den så småningom. Mina tankar flyger kring möblering i rummet. Hur det skall vara möjligt att trycka in ännu en stor säng. Rummet barnen delar är lite knepigt att möblera, med sina två fönster på ena väggen och dörren i ett hörn. Jag lyckas liksom aldrig riktigt få till det. Det finns ingen riktig möblering som känns självklar. Och att trycka i en stor säng kommer förmodligen inte funka, för då måste någon annan stor möbel ryka.

Barnen själva önskar sig en våningssäng. Och ja, varför inte. En våningssäng hade löst en hel del möblerings-problem faktiskt. Rummet har högt till tak och är väldigt rymligt. Jag slukar Pinterest på inspiration och hittar våningssängarnas våningssäng; en platsbyggd klädd i pärlspont och med söta stegar att klättra ner för. Men kanske med förvaring längs sidorna som den här nedan?

Denna hemma hos Sofia Jansson (@sofiaatmookasin) är också himla drömmig! Nu för tiden finns ju många varianter på fina våningssängar att köpa. Inte bara de klassiska som fanns när jag var liten. Men så funderar jag på det här med hållbarhet. Hur länge kommer mina barn vilja sova i en våningssäng? Hur länge kommer de vilja dela rum med varandra? Rummet barnen har idag är min fd ateljé; ett rymligt rum på 15 kvm. Perfekt att dela på. Sen har vi ett extra rum, gästrummet/kontoret. Det är betydligt mindre, ca 10 kvm. Dit tänker jag att Lilly kommer flytta så småningom, när hon inte längre vill bo ihop med lillebror.

Men hur kul är det med en våningssäng när de inte längre delar rum? Jag vill tänka långsiktigt. Inte köpa/bygga våningssäng och riva ut om ett år eller två. Den här nedan som känns som den även skulle passa i ett vuxenrum. Kanske kan man göra en sitt/mysplats av underslafen när barnen inte längre vill dela rum?

Om inte nu, så när skall de ha en våningssäng? Lilly har gått en del i sömnen tidigare och vi har inte vågat tänka tanken på en våningssäng. Men nu när hon är lite större hade det kanske funkat. Kanske är det så att vi skall våga våningssäng?