En näve kärlek och tankar kring Corona

Hej på er!

Hur har ni det mitt i kaoset som plötsligt slagit till? Jag försöker glädja mig över alla tulpanblad som börjat titta upp i rabatterna och några vårtecken i form av snödroppar tog jag med mig in. De små, skira snödropparna gav inte bara hopp om vår, utan visar även att kärlek finns precis överallt. Och det känns välbehövligt i dessa tider. För bara en vecka sedan kände jag mig inte alls särskilt orolig för det här med Corona-viruset, förutom att jag såklart hyser stor respekt och vill att alla skall ta det på största allvar. Men nu börjar tillvaron lika något som man ser på film. Jag känner mig både lite nedstämd och rätt orolig faktiskt. Och att det var världens storm med nedblåsta träd över vägen häromkvällen gjorde det hela inte bättre. Världens undergång, ja lite så kändes det faktiskt.

Oron sprider sig

Idag är en annan dag, men kaoset är lika genomgående, allra helst om man kikar i butikernas hyllor då folk nu börjat hamstra både mat och toapapper? Lite sjukt ju. Jag får ärligt lite panik. Hur beter vi oss i kaosartade situationer egentligen? Springer en, springer alla liksom. Vi är bortskämda med att aldrig behöva utsättas för sånt här och när vi nu väl gör det så ser man sig själv som en egen liten ö? 

Jag är såklart orolig för smittspridningen. Som alla andra så har jag nära och kära som ingår i riskgrupper och såklart mina barn som jag absolut inte vill se smittade. Jag tänker kanske främst på min älskade morfar som äntligen är pigg och kry efter att ha varit så sjuk i cancer för inte så länge sedan. Hur immunterapin, som kom som ett mirakel verkade och gjorde honom frisk igen. Numer står han ute dagarna i ända och bygger stuga, så pass kry är han!

Vad blir konsekvenserna?

När jag inte funderar på viruset i sig, så funderar jag mycket på konsekvenserna utav viruset. En bagatell när folk dör, jag vet. Men världsekonomin drabbas av att folk är rädda/inte får lov att lämna sina hem. Som egen, liten företagare funderar jag såklart på vilka konsekvenser det här kommer ge mig och mina företags redan så sårbara ekonomi. Hur mycket kommer vi förlora på det här? Här har vi köpt en massa saker och förberett oss inför stor försäljning såsom påsken tex och så kommer inte en människa komma och handla? Hur skall vi kunna betala våra fakturor? Kommer det ens att gå? Lite såna jobbiga tankar snurrar just nu och får mig att sova dåligt om nätterna. Och jag antar att jag inte är den enda företagaren som känner så för tillfället. Så kom ihåg att stödja era småbutiker nu i denna jobbiga tid. Det är de små som behöver det allra mest. Det handlar om att få mat på bordet, ja faktiskt ren och skär överlevnad.

Sen då?

Så vad händer framöver? Just nu känns det som om vi lever ”en dag i taget” och det är ju lite jobbigt när en gillar att ha lite koll på läget. Planer och aktiviteter bli inställda en efter en. Men i kriser som dessa så måste vi stå enade. Det måste jag ändå tro. Alla sitter vi i samma båt liksom. Ingen är vi en ensam ö, vi är alla en del av något större.

Hela världen har nu plötsligt tryckt på paus och jag hoppas ändå att kanske, kanske kommer det något gott ur det här trots allt. Som att vår kära moder jord får vila sig ett slag och att vi alla kanske kan få ett helt nytt perspektiv på livet? Vad som verkligen är viktigt och hur vi bör behandla våra medmänniskor. Nu när vi, som är så skonade från hemskheter i vanliga fall, också drabbas. Kanske är den här krisen något mer än bara en kris? Jag vill nog hoppas på det, oavsett vad konsekvenserna i slutändan blir. Allt får inte vara förgäves. Det nu det är dags att överösa varandra och livet med omtanke, ödmjukhet och kärlek. Låt oss tänka ett steg längre än oss själva och ta hand om varandra nu! 💚